Gästrike-Hälsinge nations historia (av Hampus Rydstedt)
Gästrike-Hälsinge nations historia sträcker sig inte längre tillbaka än till den 2:a november 1811. Då godkände konsistoriet sammanslagningen av Gästrike och Hälsinge nationer, vilket var en naturlig följd av sjunkande medlemsantal, gemensam skolgång i Gävle och att nationerna sedan 1790 haft samma inspektorer; först Erik Jonas Almqvist och sedan Samuel Ödmann.
De båda nationernas tidigaste historia är höjd i dunkel. Det mesta av Gästrike nations tillhörigheter brann upp i stadsbranden 1702, vilket naturligtvis gör det svårt att bestämma när nationen bildades. Från Hälsinge nations arkiv finns en bibliotekskatalog från mitten av 1700-talet. I denna nämns en räkenskapsbok, som innehåller räkenskaper från 1646 och framåt, så det årtalet betraktas tills vidare som Hälsinge nations födelseår. Alltså firade vi år 1996 Hälsinge nations 350-årsjubileum, men det finns omständigheter som pekar mot att Hälsinge nation från början även inbegrep de gästrikar som studerade vid universitetet. När nationerna gjordes obligatoriska 1663, existerade dock Gästrike nation som en självständig enhet.
1600-talet och 1700-talet framlevde nationerna med regelbundna konvent hemma hos kurator eller inspektor. Vid dessa sammankomster hölls dels dissertationer om olika ämnen som ansågs aktuella och lärande, inom Hälsinge nation hölls mången dissertation om Hälsingland och levnadsförhållanden där, dels avhandlades ärenden rörande nationen. Ibland är protokollen från denna tid ganska kortfattade, som exempelvis protokollet från 6 oktober 1749; "Voro Landsmännerne hos Curator Westerman tillsammans, då et och annat rörande nationens fördel afgjordes".
Nationens verksamhet under denna tid var helt inriktad på att hjälpa studenterna genom studietiden. Landsmännen var för det mesta fattiga och bodde dåligt. Om någon dog under sin studietid, vilket hände tämligen ofta, var det inte ovanligt att nationen bekostade begravningen eftersom det var för dyrt att skicka hem kroppen. Man hade också, då som nu, möjlighet att låna en slant av nationen, för att klara sig tills nästa matpaket kom hemifrån. Som pant för lånet lämnades för det mesta en bok. De panter som av olika orsaker aldrig blev återlösta bildade stommen i nationsbiblioteken, som sedermera blev till en ytterligare service till landsmännen. Man kunde få låna kurslitteraturen istället för att köpa den.
I början av 1800-talet räknade Hälsinge nation knappt 10 medlemmar, Gästrike nation runt 15. Man förstår att det inte kan ha varit så mycket bevänt med verksamheten med så få landsmän. Så kom då sammanslagningen 1811. Antalet studenter ökade vid universitetet och nationen växte. Man kunde inte längre hålla konvent och landskap hemma på kurators studentrum, utan hyrde in sig i olika lokaler. Bland annat bodde nationen i Domtrapphuset, gamla observatoriet på Svartbäcksgatan och i Uplands nations nuvarande spritförråd.
Verksamheten var fortfarande densamma som tidigare, bara mycket mer omfattande. Biblioteket svällde så att man hela tiden fick söka sig nya lokaler. 1872 införskaffades en egen gravplats på den gamla kyrkogården. 1873 inköptes den Beijnoffska tomten på Trädgårdsgatan och under de följande sju åren kämpade nationen med att uppföra ett hus som skulle fylla alla de krav som man kan ställa på ett nationshus. 1880 stod huset klart. Det är samma hus som vi fortfarande bor i, men det har byggts om och till i flera omgångar. Allt eftersom studieförhållandena i Uppsala blev bättre så ändrade nationens verksamhet karaktär. Istället för att behöva försöka hålla varandra vid liv fram till examen, kunde man inrikta sig mer mot det vi idag kallar för studentikost. Spex och unison sång breder ut sig. Man ordnar hembygdskurser och hembygdsstämmor i hemlänet. I jubileumsskriften 1946 omtalas hälsingestämman i Ljusdal midsommaren 1934, som lockade 20 000 deltagare!
På 1950-talet genomför nationen det kanske viktigaste projektet någonsin för sina medlemmar. På Studentvägen uppförs student- och familjebostäder att enbart bebos av nationsmedlemmar. När de byggdes kunde mer än halva nationen härbärgeras i nationens egna bostäder. Nu är siffran nere i runt en sjättedel, men å andra sidan så är hyrorna bland de lägsta i Sverige vad gäller studentbostäder.
Under 1970- och 80-talen ändras verksamheten återigen. Festverksamheten, som alltid varit central, tar över mer och mer. Det startas pub, disco, restaurang, café och allt möjligt. Eftersom det civila krogbeståndet begränsas hårt av den svenska alkoholpolitiken domineras Uppsalas nöjesvärld av nationerna. Sedan början av 1990-talet har det dock blivit lättare att öppna civila pubar och krogar. Det är inte längre självklart för studenter att gå på nation när de vill festa loss. Detta har inneburit ekonomiska problem för många nationer, inte minst för GH. Nationens framtid ligger med all säkerhet inte i att fortsätta försöka vara nöjespalats.
Syftet med att driva Ghuben i slutet på 1900-talet är exakt detsamma som syftet var med att köpa in 40 stycken tyska anatomiplanscher i slutet på 1700-talet. Att ge landsmännen en så god studiemiljö som möjligt, med både allvar och fest.
För den som önskar mer kunskap står arkivets dörr på glänt. Närmare upplysningar om när och hur fås i Ghasetten.